Efter att vandrat runt i Kandy ett tag så begav vi oss hemåt för att möta vår chafför som skulle köra oss till Adams Peak, för er som inte vet så är det ett berg med en höjd på ca 2300m. Högst upp på berget finns ett tempel med något som liknar ett fotspår med en skostorlek på ca 1,5 m, fotspåret är nu förgyllt med guld och ädelstenar. Beroende på vem du pratar med och vilken religion denna tror på kommer du få höra olika historier. Buddhisterna säger att de är Buddhas fotspår, hinduerna säger att det är Shivas fotspår och de kristna och muslimska befolkningen tror att det är Adams fotspår. Muslimerna tror dessutom att Sri Lanka är det ursprungliga Eden. Men iallafall.. vi var framme vid 7-tiden på kvällen och började direkt att gå. Den totala vandringen uppåt tog ca 4h och är enligt vår chafför 7,5 km lång. Eftersom att jag varit väldigt förkyld sedan 1,5 vecka tillbaka kan jag tänka mig att det hade kunnat gå snabbare. Det går inte riktigt att föreställa sig hur jobbigt detta var, såväl fysiskt som psykiskt. Den sista kilometern är som att klättra upp för ett stup, på detta så blåser de något hemskt och det är svinkallt. Klockan 11 på kvällen var vi framme.
Under hela vägen upp såg vi inte en enda turist, men pratade med väldigt många lokalbor/pilgrimer och dom gör detta så många gånger dom kan under deras livstid. I templet på toppen finns en klocka och i denna ringer pilgrimerna så många gånger som de klättrat upp. Min kropp reagerade väldigt dåligt då den extrema kylan och därför beslöt vi oss för att gå ner, annars väljer många att stanna på toppen tills solen går upp vid halv sju. Vandringen neråt var om möjligt mycket jobbigare, benen skakade och ville knappt bära. Det tog lika lång tid att komma ner som upp, tack och lov väntade vår chafför på oss och vi begav oss hem lika snabbt som vi hade kommit.
Bild lånad från Wikipedia
Tips om ni ska besöka Adams peak:
Ta ordentligt med mat och vatten med er, varma kläder och en solhatt när ni skall gå ner för berget.
Börja inte klättra förens vid 01-02, då är ni på toppen lagom till solen går upp och slipper sitta å vänta.
Väldigt skönt att ha någon som hämtar upp en när man kommer ner igen.
Väl hemma tog familjen hand om en sjuk Nathalie, vi vilade resten av dagen och sov gott hela natten. Vid 8 tiden nästa morgon var det dags att checka ut och åter igen bege sig mot tågstationen.
Kommentera